Favoritsalladen hemma

Som bekant brukar vi ofta äta salladslunch på Mix'n Go, Liten och jag. Liten väljer ofta samma saker i salladen: granatäpple, pasta, oliver, edamamebönor, melon...
Efter att ha kikat på ett program i Leilas nya serie ("Leilas supermat" på TV4) för ett tag sedan "blandade" vi inspirationskällorna och lagade salladslunchen hemma istället.

Spenat, pasta, fetaost, rödlök, oliver, edamamebönor, granatäpple, tomater och gurka. Och så en dressing på apelsin, citron, honung, olivolja, salt och peppar.

Biff Rydberg med senapskräm

En klassiker som kanske - eller bara i min värld - fått en oförtjänt stämpel som "nattamat" eller "bakfyllemat". Men Biff Rydberg är grymt gott - och faktiskt något barn gillar. Det blev vi både varse och påminda om under "Sveriges yngsta mästerkock" i våras (se här). Tyvärr finns inte receptet med i den fina kokbok som yngsta mästerkockarna givit ut (och som Liten fick i födelsedagspresent av fina familjen H - tack!). Men boken är superinspirerande, tycker Liten, och biffen fixade vi ändå!

 

Till fyra personer använde vi:

400 g oxfilé

2 gula lökar

4 potatisar

(en nypa strösocker)

salt och peppar

 Vi skalade lök och potatis och skar dem i stora, jämna bitar. Löken stekte vi i smör på medelvärme i 10-15 minuter och tillsatte en gnutta socker på slutet. Salta och peppra.

Stek potatisen i smör och olja tills den blivit mjuk och fått färg (även här hade vi en gnutta socker - mest för att mormor en gång sa att stekt potatis alltid blir så mycket godare med lite socker). Salta och håll varm.

Stek köttet hastigt i en het panna. Salta och peppra.

 

Senapskrämen gjorde vi på

2 msk senapspulver

1½ dl vispgrädde

1 dl creme fraiche

1 msk dijonsenap

(någon msk finriven pepparrot)

Vispa grädden lätt oh blanda ned övriga ingredienser. Vispa ett par tag till och smaka av med salt och peppar.

 

Och vi serverade med

4 äggulor

nyklippt persilja

 

 

Sveriges yngsta mästerkock nästa....?

Efter att ha varit ifrån varandra ett ville Liten häromsistens bjuda på en "hemma igen"-middag. Vi var överens om att utgå från vad som fanns i kyl och frys - å att det inte "bara skulle bli plock" (som ju annars är "favoritmat" i vårt hem). Eftersom vi hade turen att ha färsk salsiccia med salvia och parmesan från Taylor's & Jones utgick vi från dem. Jag föreslog potatis och Liten kom på att de skulle lindas i bacon och serveras med "hemlig sås".

Att rätten kryddades med färsk oregano berodde också på att det fanns hemma (visserligen hade vi både basilika och persilja också, men det valde ungen bort) och citron i såsen var enligt Liten ett måste. Först var tanken att det skulle vara oliver i rätten, men eftersom de istället serverades till matlagningen (enligt Liten är det viktigt med en liten drink och lite tilltugg - å bra musik, så klart - medan maten lagas) blev det cocktailtomater istället.

Ps. För mig är det en obeskrivlig glädje och njutning att få hänga med ungen på hennes köksäventyr (och att vi, som 7-åringen själv säger, delar intresset för mat och pyssel). Kan inte låta bli att reflektera över hur långt hon kommit från de första härliga köksäventyren: läs t.ex.om bullbak, om "äggråttor" och om hallongrottorna som bakades innan ungen fyllt fyra. 

 

Till två personer använde Liten

1 bakpotatis

½ pkt bacon

½ ask cocktailtomater

4 korvar

 

Potatisen klyftades och lindades i bacon. Den lades i en ugnsfastform tillsammans med lite repad oregano och tomater. Hon ringlade olivolja över, saltade och pepprade och satte in i ugnen på 225 grader i 15-20 minuter. 

Sen tog hon ut formen (eller rättare sagt, jag fick lov att göra det), stack korvarna med en gaffel och lade dem ovanpå. Skjuts in i ugnen i ytterligare 30 minuter. 

(Jag tog mig friheten att "ösa" korvarna ett par gånger under stektiden, men tror att vi borde vänt korvarna någon gång också så att de fått lika mycket färg på båda sidor).

 

Under tiden gjorde hon såsen: 1½ dl gräddfil, rivet skal av en halv citron och saften av en fjärdedel. Lite repad oregano. Salt och peppar.

 

Sedan lade hon upp på tallrikar, torkade dem rent och "piffade" med färsk oregano. Och frågan är väl om inte detta hade varit en rätt som kvalificerats sig till "Sveriges yngsta mästerkock".....?

(Jodå, söka vill hon fortfarande, men kommit på att hon nog ska vänta ett år till "för att hinna träna lite mera".

Mitt kök

Helgens tema har gått i matens tecken.. Igår blev det dotterns favoritfredagsmiddag ("plock", dvs. goda oliver, goda ostar, soltorkade tomater, italiensk skinka och gott bröd) samtidigt som vi kollade ungens favorit matprogram på TV ("Junior Masterchef Australia" och "Dessertmästarna"). Och idag blev det ett besök på årets matmässa "Mitt kök" blev det, trots allt. Vi säger "trots allt", för de senaste åren har varit något av en besvikelse: tokmycket folk, lite för stort fokus på alkoholhaltiga drycker och långt ifrån det lokala, småskaliga mathantverk vi tycker borde få ta större plats på matmässor (och matmarknader också för den delen).

Men när vår matintresserade 6-åring fick välja mellan att kolla in de nya hajarna på Fjärilshuset och Matmässan hamnade vi alltså på mässan. Fast lite humor är det ju: trots att vår unge som gillar mat, gillar att prova mat och är intresserad av olika sätt att äta i olika länder, fastnade vi i den öländska delen av mässan där vi bland annat åt kroppkakor (Eva's, inte Ninni's, vilket påpekades och diskuterades med glimten i ögat), svamptoast från Borgen's, öländska bönchips och testade marmelader från Fredrikssons mathantverk och tryfflar från Ölandschoklad... Å så konstaterade vi att vi saknade Rosa's, gärna hade sett Ölandssmaks/Ölands örtagårds kryddor och kanske dryck från Wannborga.

Ps. Och tar vi av oss den Ölandspatriotiska hatten saknade vi självklart också massor av lokalt mathantverk från Stockholmsområdet som ju har massor att småskaligt hantverk att bjuda på, inte minst från Skärgården.

Mästerkockar, amatörbagare, kockarnas kamp..... och sedan?

Efter Sveriges mästerkock, Hela Sverige bakar och Kockarnas kamp kommer nu Dessertmästarna på Kanal 5. Och hur mycket vi än beundrar Stefano Catenacci och gillar "La Petite France"-bagaren Sebastien Boudet och hans filosofi, blir den självklara frågan: - Har vi inte sett det här förut? När ska vi tröttna på mat- och bakprogram på TV? Aldrig, hoppas vi - och bänkar oss framfört TV:n. Nu börjar det!

Ps. Apropå kockar på TV: Du vet väl att det blir en ny säsong nästa år? Men då behöver deltagarna inte vara rädda för att ställas inför Per Mobergs kritiska ögon: han ersätts av Anders Dahlbom i juryn nästa år. Dessvärre har ansökningstiden just gått ut, men mer info hittar du shär.

Kockarnas kamp, säsong 2

Du har väl inte missat att säsong 2 av "Kockarnas kamp" dragit igång på TV4? Vi gillade verkligen förra säsongen och sitter så klart klistrade även den här gång. Men vi erkänner att vi - åtminstone inledningsvis - var lite besvikna på deltagarna. Att vi saknade de där riktigt stora, kända profilerna (ja, utöver Melker Andersson och Christer Svantesson, kanske: konstaterar att vi hade helt fel när vi gissade deltagare efter förra säsongen). Fast några av deltagarna lär säkert bli just det. Thörnström, till exempel. Honom är det ju Catenacci-varning på! För visst är det väl inte bara vi som nästan glömt att det var Tommy Myllymäki vann hela tävlingen? Som bara minns Stefano Catenaccis överlägsenhet?

Fast det klart. Några av årets deltagare lär ju bli både mer igenkända och folkkära. Jonas Lundgren, till exempel. Häromdagen åt vi lunch på restaurang Jonas. Och blev tyvärr lite, lite besvikna. Gott var det. Men är lokalerna så där ocharmiga, servisen så där tilltuffsade och servicen inte perfekt, behöver maten vara så oändligt mycket bättre för att det liksom ska vara värt det. Och för 135 spänn (exklusive dryck och exklusive kaffe) går vi faktiskt hellre till Mäster Anders ett par kvarter bort: tristare lokaler, ingen känd profil bakom grytorna och samma prisläge, men så oändligt mycket godare.

Koreanska smaker på tapeten

Så vann hon hela klabbet, Jenny Walldén. Sveriges Mästerkock 2013. Imponerande och mycket väl unt (men själv hejade jag på Carl...). Roligt oxå att vinsten uppmärksammar det koreanska köket - och att min 5-åring här hemma allt sedan programfinalen (hon hejade på Jenny) tjatat om att få prova koreansk mat. Så vi gjorde "två flugor på smällen" och firade mannens hemkomst (efter två veckors utlandsjobb) på Arirang där det blev "Mandu" till förrätt och "Bulgogi" ("eldkött") med traditionella tillbehör och tillagning vid bordet till huvudrätt- till dotterns stora förtjusning: numera önskar hon sig "Chapche" varje dag!

/Moster

Salviafrikadeller med dillkryddad tomatsås

Kommer Ni ihåg Urban Kvarnfält från förra säsongen av Sveriges Mästerkock? Han som "lagade mat som hans grabbar" skulle gilla? Det fanns något tilltalande enkelt över hans matlagning. Inga krusiduller, liksom. Samma kategori som Per Moberg och samma enkelhet som hos Plura i "Pluras kök", fast med mindre svett, sprit och cigaretter. Inte "överspelat äkta", om Ni förstår vad jag menar.

För en tid sedan hittade jag och dottern "Ubbes" recept på frikadeller med salvia och ricotta och dillkryddad tomatsås i en (söndags?) tidning och var helt enkelt tvungen att prova. Dottern blandade smet och rullade perfekta små frikadeller (jag gjorde det inte alls lika bra och fick skäll mest hela tiden) medan jag kokade sås. Och det blev precis så gott som det lät.

/Moster

till 4 personer

600 g blandfärs

1/2 brk ricotta

1 dl matlagningsgrädde

1 ägg

1/2 riven lök

1/2 kruka salvia

1 dl ströbröd

1 pressad vitlöksklyfta

salt och peppar

olja till stekning

riven parmesan

Tomatsås

1 brk körsbärstomater

1/2 gul lök

2 hackade vitlöksklyftor

1 lagerblad

1 kruka dill

2 msk smör

salt och peppar

en nypa socker

Börja med tomatsåsen. Hacka lök och vitlök och fräs löken i smör. Tillsätt tomater, lagerblad, salt, peppar och socker. Låt koka på svag värme i ca 15 minuter. Avsluta med att tillsätta finhackad dill och en klick smör.

Blanda ägg, grädde och ricottaost i en bunke med finhackad salvia, pressad vitlök och riven lök. Krydda med salt och peppar. Blanda i färs och ströbröd och rör till en fin smet. Rulla små frikadeller och stek på medelvärme.

Häll tomatsåsen över frikadellerna och servera med nykokt pasta och hyvlad parmesan.

Mästerkockar hela bunten

Den tredje säsongen av Sveriges mästerkock har precis dragit igång på TV4 (onsdagar kl. 20). Jag gillar verkligen programmet och följer det slaviskt (och ja, så klart finns ett litet frö långt bak i huvudet: tänk om man skulle försöka någon gång.....). Och som vanligt hittade jag redan i första programmet några favoriter jag hejar lite extra på (fast vilka säger jag inte...!).

"Mästerkocken" är ju ett programkoncept som - med ett gäng avknoppningar - finns över hela världen. I morse - en lång och lat söndagsmorgon i sängen - hittade jag av en slump min absoluta favoritvariant av programidén så här långt: "Junior Masterchef Australia" (kl. 8.55 på TV 8). Samma upplägg, men med ungar i åldern 8-12 år som lagar mat. Till första säsongen 2010 (den som nu sänds på svensk TV) sökte 5500, varav 50 sattes på prov i programmet där först 20 och sedan 12 gick vidare och fick tävla om att bli juniormästerkock.

Och vilken mat de lagar! Perfekta små chokladfondanter, små lime- och citronpajer med hallon- och rabarbersås (nio år - ungen var nio år!), fylld och grillad bläckfisk och kaninragu med polenta. Och då har vi liksom bara kommit till uttagningsomgången..... Så duktiga att jag är säker på att alla de 50 små i "dagens" program fullkomligt skulle piska skiten ur mer än hälften av deltagarna i de svenska uttagningarna: avancerade rätter, snygga uppläggningar och fantastiska kombinationer.

Men det allra bästa är nog att domarna, dessa matgiganter (kockar och matkritiker), "peppar" barnen skojar och hela tiden kommer ihåg att de pratar med barn (Matt Preston uppmanar t.ex. de 30 som inte gick vidare att sparka honom på smalbenen om de ser honom på stan). Alla barnen som inte gick vidare fick också en plakett med sitt namn och texten "Top 50" och de yngre uppmanades att söka nästa år igen (jag tyckte också att barnen verkade väldigt fina mot varandra).

På TV8 sänds nu den första säsongen (2010), i Australien är de inne på den tredje. Frågan är väl hur länge det dröjer innan vi ser den första svenska versionen....

/Moster

Ps. Det finns redan flera fantastiska matprogram på svensk TV som även inspirerar barn. I gårdagens DN fanns t.ex. en artikel om barn som leker "Halv åtta hos mig". Men favoriterna för vår 5-åring här hemma är "Fågel, fisk och marängsviss" med Tom Sjöstedt och "Överraskningen" med Niklas Ekstedt.   Förutom att programmen fått henne att laga ännu mer mat här hemma (och innerligt önska och fantisera om att få vara med och laga mat i programmen), utbrister hon numera i ett "Mmmm, vad gott det doftar" eller ett "Mmmm... faktiskt jättegott" när vi provar något nytt här hemma. Bara en så'n sak! 

Vi gillar tacos!

Såg Ni "Kockarnas kamp" på TV4? Minns Ni avsnittet där några av dessa fantastiska kockar pratade om "skämsmat", alltså mat de gillar, men skäms för att berätta? Stefano Catenacci talade om grillkrydda - och om färdigköpt potatissallad med grillkrydda - Tommy Mylliäki om att äta Heinz vita bönor i tomatsås direkt ur burken. Å plötsligt blev de väldigt mänskliga i TV-tittarnas ögon. Till och med kulinariska jättar med gedigen kunskap hemfaller ibland åt halvfabrikat och färdiglagat ibland!

Och är vi nu inne på "syndernas bekännelser" i matvärlden erkänner jag mig skyldig till att gilla fryst sprödbakad torskfilé (som alldeles säkert är mer "sprödbakad" än "torsk") med Arlas citronsås potatismos (nej, aldrig pulver). Och tacos. Färdigköpt salsa, kryddblandningar (med tonvis med glutamat och annat hemskt) och köttfärs. Hua - men ack så bekvämt en sömnig fredag!

Men ibland blir det "tacos de luxe". Då blir det chili på högrev istället för mald köttfärs, tomatsalsa med bönor och färsk koriander istället för färdigköpt sås (ibland kokar jag oxå egen). Och ikväll gjordes det också en rostad majssalsa ost (receptet kommer från någon gratisblaska) till nachosen. Mycket gott!

Och det är väl precis det här det handlar om, att anpassa ambitionsnivån till den tid som står till förfogande. Och vem har sagt att inte halvfabrikaten kan piffas till? Pressa i lite extra citron i Arlas sås och klipp i lite dill, blanda i lite riven ost och en äggula i moset och "voilá" smakar det så mycket mer.

/Moster

Ps. Här nedan hittar Du oxå ett recept på rostad majssalsa utan ost, men med soltorkade tomater.

Till efterrätt blev det en vit chokladmousse med färska bär, receptet hittar Du här:
Vit chokladmousse med eller utan balsammarinerade jordgubbar

Och mer om tacos hittar du här:

tacos - en fredagsklassiker för barnfamiljer

Stora Empas bästa fredagsmys

Grannarnas goda chili

Rostad majssalsa med ost

1/2 finhackad grön chili (jag använde röd och det gick lika bra)

450 g majskorn på burk, väl avrunna

150 g fetaost i små smulor

50 g riven cheddar

1,5 tsk färskpressad limesaft

salt

Rosta chili och majs i en torr stekpanna på medelvärme tills majsen fått lite färg.

Mixa med ost och limesaft. Smaka av med salt. Servera med nachos.

Rostad majssalsa utan ost (men med soltorkade tomater)

1 burk majs (ca 300 g) 
5 små vitlöksklyftor
2 msk grovhackad röd chili
4 marinerade soltorkade tomater
2 msk olja från tomatmarinaden
1 msk pressad citronsaft
ev. finhackad koriander eller persilja
salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader.
Låt majsen rinna av ordentligt. Lägg kornen i en långpanna tillsammans men vitlök och chili. Rosta i ca 10-15 minuter. Rör om då och då. Låt majsblandningen svalna något. 
Mixa majsblandningen med tomater, olja och citronjuice. Salta och peppra. Tillsätt eventuellt koriander eller persilja och servera till nachos. 

Kockarnas kamp på TV 4

Naturligtvis var vi nyfikna på "Kockarnas Kamp" som började på TV4 idag. Och programmet gjorde ingen besviken. Lite "Mästarnas Mästare" möter "Så mycket bättre" fast i köket. Möjligen saknade vi Marcus Aujulay i startfältet. Och fler tjejer, så klart. Men å andra sidan är det väl tyvärr fortfarande så här det ser ut i de tunga och slitiga restaurangköken.

Ps. Vågar vi redan nu gissa att säsong två kommer att bestå av Melker Andersson, Fredrik Eriksson, Mattias Dahlgren, Karin Fransson, Daniel Couet, Markus Samuelsson, Markus Aujulay, Anna Lallerstedt och ....?
Och om du missade programmet så finns det på TV4 Play.

Mandelmjöl

Såg Du veckans avsnitt av "Sveriges Mästerkock"? Det gjorde jag. Förutom att jag var grymt avundsjuk på att deltagarna fick visualisera sina kokboksidéer (jag vill oxå!), var jag också imponerad över resultatet i utslagstävlingen där det bakades "macaroons" (och nej, det blir inte "makaroner" på svenska - även om min 4-åring tycker om att kalla de små kakorna just det - det heter "makroner"). Visst, så där värst snygga kanske de inte blev. Men eftersom jag själv inte ens försökt eftersom jag hört hur himmelens svårt det är - och kanske för att jag har kakorna från Le Nôtre i Paris i färskt minne (se bilden nedan - tagen på familjen S balkong med "Elftetornet" i bakgrunden) - är jag ändå imponerad.

/Moster  

Ps. Vill Du ändå försöka, men har ingen lust att själv mala mandel till mjöl, kan jag tipsa om bageriet/caféet "La Petite France" som säljer små påsar mandelmjöl för 120 spänn. Fint som snus - å ingen möjlighet att skylla eventuella misslyckanden på mjölet. Vissa Konsum-butiker säljer också mandelmjöl - för ungefär halva den summan.

Mat, kaffe och film

Det är inte bara matintresset som förenar Fröken Linda och hennes moster: Vi delar också intresset för film. Massor av film - och aldrig utan popcorn (mer om det en annan gång). Och även om "matfilmer" kanske inte är det vi väljer i första hand, kan vi inte låta bli att reflektera över hur mat ofta spelar en central roll i rätt många filmer. Vem har inte noterat hur upptagna människor - oftast poliser i någon deckare - så gott som alltid hämtar kinamat i små vikbara papperslådor? Och rätt ofta används mat för att förstärka en känsla, typ i romantiska komedier FÖRSTÅR man hur himla deppig huvudpersonen (tjejen) måste vara om hon äter glass direkt ur förpackningen uppkrupen i sängen eller soffan i pyjamasen. Lite stereotypiskt, kanske. Men visst påverkar det oss och vår syn på hur "livet bör vara" om det ska vara som på film: Vi ska äta brunch med våra bästa tjejkompisarna som i "Sex and the City". Vår pizza ska vara skuren i "slice:ar" och stor nog att delas med hela kompisgänget (men beställningen "everything on" lär nog aldrig fungera i Sverige.... för hur skulle den se ut?). Och så ska vi fika, jämnt och hela tiden, och avhandla livets alla delar som i "Friends" och "Gilmore Girls" (som väl för övrigt måste vara de TV-serier där det dricks mest kaffe - alla kategorier!).

"Gilmore Girls" satte också sina spår i vår syn på "ta-med-kaffe" och insikten att kaffe kan - och kanske ska? - intas i vita pappmuggar "på väg" (var eller varför är oväsentligt). Med en "take away-latte" och lite schysst musik i lurarna kan vi nu alla spela huvudrollen i vår egen film - vilket vi ju självklart ska - OCH välja vårt eget soundtrack till! Till exempel minns vi ofta och gärna hur Fröken Linda för ett antal år sedan drack sin första "ta med latte" gåendes området runt Stureplan i Stockholm och hur känslan av att befinna sig i en film var enormt påtaglig (för Mosters del kommer säkert samma känsla att infinna sig vid höstens - om allt går i lås - resa till New York). Vid den tidpunkten hade caféerna i Frökens hemstad svårt att erbjuda sojamjölk som alternativ. Nu har väl alla caféer med självaktning (även i Frökens hemstad, hoppas vi) flera mjölkalternativ (soja, laktosfri och lätt) att erbjuda.

Och apropå olika kaffealternativ. I slutet av januari öppnade Starbuck's sitt andra café i Sverige, på centralstationen i Göteborg (läs mer här). Starbuck's är ju själva sinnebilden för valmöjligheterna när det gäller kaffe (deras logotype finns väl i typ varje film där det hämtas kaffe). Men för oss som tycker att det är tillräckligt svårt att välja svart kaffe, med eller utan mjölk, kan det lätt bli "för mycket av det goda". För på Starbucks (åtminstone i USA) kan vi beställa en "half-caf, double-tall, non fat, whole milk foam, bone-dry, half-pump mocha, half sugar in the raw, double cup, no lid, capp to go". Då får vi en stor kopp mockablandad cappuccino med skummjölk utan alltför mycket mjölkskum med låg koffeinhalt, lite råsocker, dubbla koppar (stor) utan lock att ta med. Glasklart, eller hur? Frågan är väl snarare hur någon någonsin kan bestämma sig för vad han eller hon vill ha när det finns så många alternativ och varianter.

Förresten kan vi berätta att Starbuck's i Göteborg tar 52 spänn för en latte. Japp, Du läste rätt: 52 kronor. Och förlåt, men vi kan inte låta bli att jämföra det med Ikea där man visst kan köpa hela caféet för en femma (se bilden nedan)! Skämt åsido, men med tanke på att vanligt kaffe kostar ca 0,45 öre koppen (inklusive hyra och arbetskostnader) skulle vi tippa på att samma kostnad för en latte - om vi räknar högt - är cirka 6-7 kronor. Alltså gör även Ikea en rätt hygglig förtjänst per kopp, inte sant? Och vad Starbuck's gör vågar vi knappt ens fundera på.

Kanske är de skenande - och orimliga - lattepriserna en bidragande orsak till att världens trendkännare nu är överens om att vanligt hederligt bryggkaffe är på väg tillbaka (läs t.ex. här). Men å andra sidan, det har de väl sagt ett par år nu och vi väntar fortfarande....!

/Fröken Linda & hennes Moster

Förresten, så här ser vår lista över matfilmer ut - hur ser Din ut?

- Julie & Julia
- Chocolat
- Råttatouille
- En perfekt man
- Eat, Pray, Love