Inte sämre än man kan ändra sig!

Förra året var jag gruvligt trött på Lisa Lemke: Hon och hennes recept var liksom ÖVERALLT. Dessutom var det alltid - mer eller mindre - samma recept som syntes alla mattidningar, söndagsbilagor etc. Och hur mycket jag än fattar logiken bakom det, så blir jag lite... avig. Det spelar liksom ingen roll hur bra recepten verkar eller hur duktig hon är. Jag blev allt annat än sugen på att köpa hennes bok "Till Grillat", alltså själva anledningen till att hon var så synlig förra sommaren.

Men man är väl inte sämre än man kan ändra sig.

 I år bläddrade jag på nytt i boken och blev så inspirerad att jag bara var tvungen att köpa den. Den är alldeles fantastisk: inspirerande recept, härliga bilder och snygg lay out. Precis så där som jag vill att en bra kokbok ska vara. Så jag säger förlåt, tar tillbaka allt och hävdar motsatsen. Alldeles lagom till att Lisa Lemkes nya bok "Till sommaren" kommit ut. En bok vars recept återigen finns med i alla tidningar jag bläddrar i och som jag inte alls är särskilt sugen på....

Men vem vet...? Nästa år kommer jag säkert tycka att det är en fantastisk bok det med.... =) 

/Moster

Bubbel med fläder och jordgubbar

I vår familj har det blivit tradition att grilla på stranden på midsommardagens kvällning. Vi packar mat, filtar, badkläder och dricka och beger oss till en av de vackraste platserna på jorden. Där höjer vi våra glas för sommaren och njuter av god mat och trevligt sällskap.
Och inte 17 låter vi oss skrämmas av några regndroppar!

I år skålades det också för ett födelsedagsbarn. I glasen hälldes en skvätt flädersaft och Prosecco som fick sällskap av en eller ett par jordgubbar. Och medan grillen blev varm åt vi Brietårta på gott knäckebröd och "Latmajas bruschettas" till fördrinken. 

Därefter stod det var och en fritt att lägga vad de ville på grillen. De flesta gjorde som traditionen bjuder, det vill säga grillade korvar från Rosa's handel som avnjöts med ett par flaskor ale. Andra ville själva fånga sin middag och ytterligare någon fick nöja sig med vad som fanns..!

Till efterrätt blev det - självklart - grillade "smaschmallows" med jordgubbar och chokladsås. Däremot glömdes både kaffet och bullarna hemma. Men tro't eller ej, alla lämnade stranden mätta och belåtna ändå. En fin kväll som blev en perfekt avslutning på ett härligt midsommarfirande!

Barnens sillunch

Ps. För de barn som inte äter sill gjorde vi det enkelt för oss: Vi trädde köttbullar och prinskorv på spett, varvade med bitar av röd paprika och ananas (på burk) och bjöd ketchup till.

Varför krångla till det, liksom...?

Jordgubbssnaps

Till årets midsommarlunch serverades egensmaksatt snaps. Så god att den nästan kvalar in som "vuxensaft"!

Glad midsommar, allihopa!

till ca 37 cl vodka använde vi ca 2 dl jordgubbar, skal av en tvättad citron och en rosmarinkvist. Det hela fick stå i rumstemperatur ett dygn innan vi silade upp den på flaska och stoppade en ny kvist rosmarin i flaskan.

Grannarnas pestosill

Midsommar är helt klart sillens högtid. Och jag älskar sill! Inför årets firande gjordes det inte mindre än fem olika sorter, vid sidan av den - för mig - obligatoriska matjesillen, alltså. En höjdare var grannarnas pestosill som med stor sannolikhet kommer att avnjutas på flera av sommarens silluncher.

/Moster

Ps. Sillen går att äta bums, men kan också göras någon dag i förväg.

1 brk 5-minuterssill

1 kruka färsk basilika

2-3 vitlöksklyftor

ca 1 dl färskriven parmesanost

ca 1 dl olivolja

1 påse pinjenötter (ca 50 g)

salt och peppar

Skölj av sillen i kallt vatten och skär den i bitar. Rosta pinjenötterna i en torr panna.

Mixa basilika, vitlök och ost med hälften av nötterna och lite av oljan. Tillsätt mer olja efter hand.

Blanda ned resten av nötterna.

Blanda peston med sillen och garnera eventuellt med basilika och några nötter.

Zetas Ceasarpasta

En av de där "vad 17 ska vi äta ikväll"-stunderna i den lokala mataffären resulterade i att vi snappade åt oss en av de där gratis receptbroschyrerna från Zeta Fernando di Luca och provade receptet på Ceasarpasta. Med tanke på de mindre matgästerna halverade vi dock mängden sardellfiléer, ökade antalet baconskivor, tog mer pasta och använde bara ett salladshuvud. Eller "vi" och "vi", förresten: Medan gästerna huserade i köket satt jag - hemskt nog - och bläddrade i en gammal tidning och drack vin. Med andra ord långt ifrån den perfekta värdinnan, men oerhört lyxigt. Tack!

/Moster

till 4 personer:

400 g pasta (strozzapreti)

2 pkt bacon á 140 g

2 huvuden romansallad

150 g parmesanost

1 brk sardeller (80g)

sås:

2 äggulor

1 tsk dijonsenap

1 finriven vitlöksklyfta

3 sardeller, finhackade

1 msk citronsaft

1½ dl olivolja

salt och svartpeppar

Börja med såsen. Blanda äggulor, senap, vitlök, sardeller och citronsaft.

Vispa runt så att sardellerna blir till en grov puré. Tillsätt oljan i en smal stråle samtidigt som du vispar försiktigt.

Smaka av med salt och svartpeppar.

Låt såsen vila medan du kokar pastan.
Stek baconskivorna knapriga i het torr panna och lägg dem på ett hushållspapper. 

Koka pastan enligt anvisning på paketet. Riv salladen grovt och blanda sedan dressingen, salladen och pastan. Toppa med hyvlad parmesanost, hela sardellfiléer och bacon i bitar. 

Dotterns fruktspett

Att Bolibompa har påverkan på vår matlagning här hemma har jag nämnt tidigare (se här). Ibland planeras det också minutiöst lång tid i förväg. Som vad det ska bjudas på vid nästa födelsedag. Eller vad som ska packas i picknickkorgen inför den - i flera veckor - planerade picknicken. Och nej, det är inte mig vid pratar om utan dottern. Tyvärr blev det inget picknickväder i anslutning till Stockholms minimara, men det hindrade henne inte från att bjuda kompisarna på de sedan länge planerade fruktspetten. Det blev ett perfekt mellis efter att alla kompisarna kommit i mål.

/Moster

Dottern varvade vindruvor, jordgubbar, kiwi och physalis  på spetten.