Kroppkakor

Efter att -i sedvanlig ordning - bänkat oss framför "Sveriges Mästerkock" varje söndag och hört Ludvig få beröm för sina kroppkakor (med lite Angustura Bitter i fyllningen) har vi längtat, både dottern och jag (själva har vi aldrig gjort några, men bestämde att vi till hösten samlar ihop ett gäng vänner och "pyssellagar" tillsammans). Efter tips från en kollega gjorde vi en lördagsutflykt till Midsommarkransen, dottern och jag, där vi åt lunch på Nalle & Kroppkakan. Att vi längtat efter kroppkakor förstår Ni kanske om jag säger att vi, vrålhungriga efter träningen, väntade i snålblåsten i nästan en timme innan de öppnade. Men det var det absolut värt - även om de svarade beklagande på dotterns fråga om det fanns öländska kroppkakor på menyn. Vi åt klassiska kroppkakor med skirat smör, lingon och grädde. Två stora fick dottern i sig - å det hade kanske gått med en tredje, om jag inte sagt stopp....! Efteråt konstaterade vi att det var tummen upp, men att vi ändå längtade efter de gråa, öländska...

 

Så under påskhelgen blev det en tur till Ninnis kroppkaksbod, där det inhandlades frysta "kroppisar" för tio kronor stycket. Och vi fick lära oss att de frysta värms i sjudande vatten ungefär en timme, inslagna i folie för att de inte ska falla sönder.

 

Ps. Ni vet väl att Ninni och kroppkaksboden finns med i Per Mobergs bok.....?