Inte sämre än man kan ändra sig!

Förra året var jag gruvligt trött på Lisa Lemke: Hon och hennes recept var liksom ÖVERALLT. Dessutom var det alltid - mer eller mindre - samma recept som syntes alla mattidningar, söndagsbilagor etc. Och hur mycket jag än fattar logiken bakom det, så blir jag lite... avig. Det spelar liksom ingen roll hur bra recepten verkar eller hur duktig hon är. Jag blev allt annat än sugen på att köpa hennes bok "Till Grillat", alltså själva anledningen till att hon var så synlig förra sommaren.

Men man är väl inte sämre än man kan ändra sig.

 I år bläddrade jag på nytt i boken och blev så inspirerad att jag bara var tvungen att köpa den. Den är alldeles fantastisk: inspirerande recept, härliga bilder och snygg lay out. Precis så där som jag vill att en bra kokbok ska vara. Så jag säger förlåt, tar tillbaka allt och hävdar motsatsen. Alldeles lagom till att Lisa Lemkes nya bok "Till sommaren" kommit ut. En bok vars recept återigen finns med i alla tidningar jag bläddrar i och som jag inte alls är särskilt sugen på....

Men vem vet...? Nästa år kommer jag säkert tycka att det är en fantastisk bok det med.... =) 

/Moster

Bubbel med fläder och jordgubbar

I vår familj har det blivit tradition att grilla på stranden på midsommardagens kvällning. Vi packar mat, filtar, badkläder och dricka och beger oss till en av de vackraste platserna på jorden. Där höjer vi våra glas för sommaren och njuter av god mat och trevligt sällskap.
Och inte 17 låter vi oss skrämmas av några regndroppar!

I år skålades det också för ett födelsedagsbarn. I glasen hälldes en skvätt flädersaft och Prosecco som fick sällskap av en eller ett par jordgubbar. Och medan grillen blev varm åt vi Brietårta på gott knäckebröd och "Latmajas bruschettas" till fördrinken. 

Därefter stod det var och en fritt att lägga vad de ville på grillen. De flesta gjorde som traditionen bjuder, det vill säga grillade korvar från Rosa's handel som avnjöts med ett par flaskor ale. Andra ville själva fånga sin middag och ytterligare någon fick nöja sig med vad som fanns..!

Till efterrätt blev det - självklart - grillade "smaschmallows" med jordgubbar och chokladsås. Däremot glömdes både kaffet och bullarna hemma. Men tro't eller ej, alla lämnade stranden mätta och belåtna ändå. En fin kväll som blev en perfekt avslutning på ett härligt midsommarfirande!

Barnens sillunch

Ps. För de barn som inte äter sill gjorde vi det enkelt för oss: Vi trädde köttbullar och prinskorv på spett, varvade med bitar av röd paprika och ananas (på burk) och bjöd ketchup till.

Varför krångla till det, liksom...?

Jordgubbssnaps

Till årets midsommarlunch serverades egensmaksatt snaps. Så god att den nästan kvalar in som "vuxensaft"!

Glad midsommar, allihopa!

till ca 37 cl vodka använde vi ca 2 dl jordgubbar, skal av en tvättad citron och en rosmarinkvist. Det hela fick stå i rumstemperatur ett dygn innan vi silade upp den på flaska och stoppade en ny kvist rosmarin i flaskan.

Grannarnas pestosill

Midsommar är helt klart sillens högtid. Och jag älskar sill! Inför årets firande gjordes det inte mindre än fem olika sorter, vid sidan av den - för mig - obligatoriska matjesillen, alltså. En höjdare var grannarnas pestosill som med stor sannolikhet kommer att avnjutas på flera av sommarens silluncher.

/Moster

Ps. Sillen går att äta bums, men kan också göras någon dag i förväg.

1 brk 5-minuterssill

1 kruka färsk basilika

2-3 vitlöksklyftor

ca 1 dl färskriven parmesanost

ca 1 dl olivolja

1 påse pinjenötter (ca 50 g)

salt och peppar

Skölj av sillen i kallt vatten och skär den i bitar. Rosta pinjenötterna i en torr panna.

Mixa basilika, vitlök och ost med hälften av nötterna och lite av oljan. Tillsätt mer olja efter hand.

Blanda ned resten av nötterna.

Blanda peston med sillen och garnera eventuellt med basilika och några nötter.

Zetas Ceasarpasta

En av de där "vad 17 ska vi äta ikväll"-stunderna i den lokala mataffären resulterade i att vi snappade åt oss en av de där gratis receptbroschyrerna från Zeta Fernando di Luca och provade receptet på Ceasarpasta. Med tanke på de mindre matgästerna halverade vi dock mängden sardellfiléer, ökade antalet baconskivor, tog mer pasta och använde bara ett salladshuvud. Eller "vi" och "vi", förresten: Medan gästerna huserade i köket satt jag - hemskt nog - och bläddrade i en gammal tidning och drack vin. Med andra ord långt ifrån den perfekta värdinnan, men oerhört lyxigt. Tack!

/Moster

till 4 personer:

400 g pasta (strozzapreti)

2 pkt bacon á 140 g

2 huvuden romansallad

150 g parmesanost

1 brk sardeller (80g)

sås:

2 äggulor

1 tsk dijonsenap

1 finriven vitlöksklyfta

3 sardeller, finhackade

1 msk citronsaft

1½ dl olivolja

salt och svartpeppar

Börja med såsen. Blanda äggulor, senap, vitlök, sardeller och citronsaft.

Vispa runt så att sardellerna blir till en grov puré. Tillsätt oljan i en smal stråle samtidigt som du vispar försiktigt.

Smaka av med salt och svartpeppar.

Låt såsen vila medan du kokar pastan.
Stek baconskivorna knapriga i het torr panna och lägg dem på ett hushållspapper. 

Koka pastan enligt anvisning på paketet. Riv salladen grovt och blanda sedan dressingen, salladen och pastan. Toppa med hyvlad parmesanost, hela sardellfiléer och bacon i bitar. 

Dotterns fruktspett

Att Bolibompa har påverkan på vår matlagning här hemma har jag nämnt tidigare (se här). Ibland planeras det också minutiöst lång tid i förväg. Som vad det ska bjudas på vid nästa födelsedag. Eller vad som ska packas i picknickkorgen inför den - i flera veckor - planerade picknicken. Och nej, det är inte mig vid pratar om utan dottern. Tyvärr blev det inget picknickväder i anslutning till Stockholms minimara, men det hindrade henne inte från att bjuda kompisarna på de sedan länge planerade fruktspetten. Det blev ett perfekt mellis efter att alla kompisarna kommit i mål.

/Moster

Dottern varvade vindruvor, jordgubbar, kiwi och physalis  på spetten.

Alla älskar kimchii?

Har Du provat kimchii någon gång? Kanske tillhör du dem som inte kan få nog? I veckan hade SvD en artikel om "kimchii-cravings" och att vi nu uppskattar kimchii så till den milda grad att vissa anser att "kinakålen" (alltså salladskål som den mest kända kimchiin görs av) nu bör byta namn till "kimchii-kål"  (läs mer om det här).

Själv har jag en slags hatkärlek till denna koreanska "nationalrätt" (fast kanske är "nationalskatt" eller kulturbärare ett bättre ord: Kimchii är grunden till den koreanska folksjälen och i Seoul finns till och med ett Kimchii-museum). Jag älskade de här fermenterade chilistarka grönskarna i många år, men efter att ha spenderat en sommar i Sydkorea och ätit kimchii till frukost, lunch och middag var jag övertygad: aldrig mer....  Men så fick jag jobb på en restaurang som serverade kimchii som "amuse bouche". En perfekt och alldeles gudomlig kimchii. Och så var jag fast igen. Men kimchii och ris till frukost äter jag inte mer.

Kimchii görs inte bara på salladskål utan på en mängd andra grönsaker. Själv gillar jag kimchii gjord på rättika mest, men salladskålen är som sagt den mest kända och kanske den traditionella. Den serveras som tillbehör till de flesta rätter - i Sydkorea finns det kimchii på McDonalds Big Mac och en del av Pizza Hut's pizzor - ungefär som vi har inlagd gurka eller rödbetor till köttbullarna eller pyttipannan. Dessutom ska det - enligt koreanerna - vara bra för det mesta: immunförsvaret, matsmältningen, välbefinnandet etc.

Recepten - och handgreppet - varierar dock: precis som varje italiensk matmor värnar om sin bolognese eller hävdar att just hennes tomatsås är den genuint italienska, värnar också koreanskorna (flest kvinnor i köken) om sina recept på kimchii. Men gemensamt för dem alla är den koreanska rödpepparn som har en väldigt distinkt smak (och nej, det går inte att ersätta med andra sorter). Och att det är rätt omständigt att göra. Det kräver sin planering (den bör stå minst en vecka innan servering), så de flesta passar på att göra stora satser (och ju längre kimchiin får ligga, desto starkare tycks den bli). Och som med all asiatisk matlagning handlar det om att hitta rätt balans för att det ska nå de där smakhöjderna. Utöver restaurangen jag en gång arbetade på serveras den bästa kimchiin på Arirang, Men de gånger vi gjort kimchii här hemma (min man älskar det!) har vi använt ett recept som ursprungligen kommer från East. 

/Moster

½ huvud salladskål, delad från roten och uppåt

1 dl riven kålrot

2 msk koreansk rödpeppar

1 pressad vitlökssklyfta

2 msk fisksås

1 cm färsk riven ingefära

1 msk socker

Lägg kålen i saltat vatten över natten.

Rör ihop övriga ingredenser till en smet och låt även de stå över natten så att vätskan från kålroten hinner släppa.

Skölj salladskålen i rinnande vatten minst 30 minuter för att få bort en del av sältan.

Bred ut smeten mellan salladsbladen. Lägg det i en palstpåse och knyt ihop.

Låt ligga framme i rumstemperatur ett dygn, därefter i kylskåp minst en vecka.

Vid servering: ta bort roten och  skär kålen i 3-4 cm skivor.

Bullar med kanel- och äppelfyllning

Bullar kan man nu förtiden får i en massa olika former och smaker. Det handlar inte bara längre om vanilj eller kanel. Eller om man ska ha smält eller rumstempererat smör i degen.Jag tycker själv att bullar är ett av de godaste fikabröden. Bullar är även en favorit i hela släkten: hur mycket bullar man än gör så tar de alltid slut först på kalasen.

När jag började baka bullar så följde jag ett recept som min mamma och mormor har som påminner om receptet ,med smält smör ni ser här nedan. Men på senare tid har jag följt Leilas recept på vetedeg väldigt ofta. Jag vet faktiskt inte vilket som är bäst, båda är bra på olika sätt och går att göra väldigt mycket och roliga saker med.

/Fröken Linda

Ps. Fler recept på bullar hos Fröken Linda & hennes Moster hittar Ni här:

Kanel- och kardemummabullar

Vanilj- och blåbärsbullar

Vaniljbullar med strössel

Hallon- och kokosbullar i långpanna

Kanel- och äppelbullar

150 g smör

5 dl vatten

50 g jäst

1 dl socker

½ tsk salt

2 tsk mald eller stött kardemumma

ca 14 dl vetemjöl

Fyllning:

2 dl äppelmos

1dl socker

2 tsk vaniljsocker

125 g rumstempererat smör

2 msk kanel

Pensling och garnering:

1 ägg

pärlsocker

Smält smöret och tillsätt vattnet, vätskan ska vara ca 37 grader.

Smula jästen i en bunke tillsätt degvätskan så jästen löser upp sig.

Ha i socker, kardemumma och salt.

Arbeta sedan in nästan allt mjöl tills det blir en fin deg som släpper från kanten av bunken.

Degen ska arbetas minst i 5 min, låt sedan jäsa under bakduk i 30 min.

Gör då fyllningen mixa ihop alla ingredienserna till en bra smet.

Baka sedan ut degen dela den i 3 delar och kavla ut delarna till en rektangel.

Bred sedan på lite av fyllningen och gör vilken form du vill på bullarna.

Låt bullarna jäsa på plåt i 30 min till under bakduk.

Sätt ugnen på 225 grader.

Pensla bullarna med ägg och strö över pärlsocker.

Grädda i ugnen i ca 10 min.

Matintresset sprids vidare....

Min dotters matintresse har som sagt alltid varit stort: redan som 8-månaders bebis vägrade hon äta om hon inte fick nyriven parmesan på spaghettin och märkte genast om det saknades tryffelolja på blomkålsmoussen (det tackar vi Johanna Westman och hennes "mosböcker" för!).

Och matintresset växer för varje dag som går. . Från att förra året deklarerat att hon ska bli "en sån som hittar på böcker" när hon blir stor, har hon sedan ett par månader tillbaka bestämt sig för att öppna kafé med en kompis och servera "blåbärs- och jordgubbstårtor, te och latte". Och det dyker ständigt upp nya idéer och förslag här hemma. Tyvärr (?) kan jag inte ta åt mig hela äran då fantastiska människorna bakom och på Bolibompa också gör sitt till. Förutom "äggråttorna" häromsistens har till exempel "apans chokladbananer" serverats som efterrätt här hemma.

/Moster

Räkna en banan per person och ca 100 g choklad till fem bananer (här användes det mörk choklad 70%, men det blir mer "barnvänligt" med mjölkchoklad).

Skär ett snitt i banan och stoppa ner bitar av choklad. Linda in bananen i ugnsfolie och "baka" i 175 grader i ca 10 minuter. Vi serverade med vaniljglass, men det går så klart att hoppa över. Och vill man strör man lite kokosflingor över chokladen vid servering.